Allas plats är inte vid frontlinjen
"Vissa behövs bättre bakom frontlinjerna, där de kan utveckla strategier från sin utkikspost ovanför slagfältet."
Elaine N Aron i "Den högkänsliga människan" s189.
Citatet ovan beskriver bra
den tillvaro jag har landat i:
Jag var mitt i livet
mitt i farten,
Härligt och roligt
barn, jobb och engagemang
...men då sa kroppen STOPP
När jag var sjukskriven
tänkte jag länge att jag satt
"på avbytarbänken"
Jag, samhället
och alla omkring mig
bara väntade på
att jag skulle komma in
i matchen igen
Det är 17 år sen nu.
Jag kom inte tillbaka
Jag kunde inte vara där
mitt i, vid frontlinjen
Det var inte min plats
hade nog aldrig varit det
Det var jag som ville
och trodde
att jag behövdes där
Nu är jag sjukpensionär*
och jag sitter (eller ligger)
i min "utkikspost"
och spanar ut över "slagfältet"
för att använda Elaine's bild.
Jag ser mycket härifrån
som jag inte kunde se förut
Inte så mycket detaljer
men desto mer sammanhang.
Jag har landat i min nya roll
bakom frontlinjen
Jag har gett mig själv
en uppgift
Jag iakttar och lyssnar
utåt och inåt
Sen målar jag och skriver
om det som tycks mig viktigt.
En del släpper jag ut
i bokform eller på nätet
som dikter, målningar
och praktiska tips
för ett bra liv trots värk
Enligt meddelanden
och recensioner
har mina ord och bilder
fått värma, trösta, upplysa,
stärka och hjälpa olika människor
Det gör mig så glad
så väldigt tacksam
Jag kan fortfarande
ha en uppgift,
vara behövd
och jag har hittat nya vägar
som fungerar för mig nu
Jag kan ligga i sängen
och kommunicera
med människor jag inte känner
om hjälpmedel och pacing
om att försonas med sitt liv
det liv som blev
och om att hitta sina källor
till glädje och kraft
mitt i kampen…
Jag är så tacksam
för tankarna
för orden
för bilderna
för mitt förlag: Argument
för internet, Facebook och Instagram
för att jag mitt i värken,
svagheten och funktionsbegränsningarna
har kunnat hittat en plats
som är bra för mig
och bra för andra
för det behövs människor
på olika platser,
i olika sammanhang
med olika uppdrag.
Det behövs olika perspektiv
om vi ska kunna förstå
vårt samhälle, vår tid,
vad som är bra och mindre bra,
vad som är viktigt och oviktigt.
Den som är mitt i, där det händer,
ser saken på ett sätt.
Den som står bredvid
ser något annat
som är lika viktigt
Så, du som också har din plats
en bit bakom frontlinjerna
kanske sjukskriven
pensionär
eller arbetslös
Kom ihåg
du är lika viktig
och ditt perspektiv behövs
för att vi ska få hela bilden.
*Jag vet att det inte heter "ÄR sjukpensionär". Det heter att jag "HAR sjukersättning". Man får inte VARA sin sjukdom…
Men ingen skulle ju på frågan "och vad gör du?" säga "Jag har lön" eller "Jag har ett jobb". Man säger "Jag är lärare", "jag är elektriker", eller kanske "Jag studerar"… Jag tycker inte det är mer än rätt att vi som har sjukersättning får ha en titel som alla andra.
Comments