Rullstolen, måste den väcka så mycket känslor? Kan vi inte bara se den som ett bra hjälpmedel bland andra, som ger ökad frihet och självständighet och som kan användas på olika sätt.
Texten nedan är tidigare publicerad på Värkvardags Facebooksida 2019-08-06. Jag tänker att det kanske är det viktigaste inlägg jag skrivit (och absolut det mest lästa) så jag vill uppmärksamma 5-års-jubileet idag med att dela det här på bloggen, som inte fanns då.
Bild: Jag, Eva Hylander, sittande i min smidiga, fina rullstol. Panthera S3. Foto: Bengt Gustafsson.
Rullstolen, måste den väcka så mycket känslor? Hjälp mig i kampen för att förändra synen på detta fantastiska men missförstådda hjälpmedel genom att läsa detta inlägg och gärna dela det vidare.
Vi säger att någon “hamnat” i rullstol och “sitter” i rullstol, men när det gäller andra hjälpmedel säger vi bara att någon “använder”, eller möjligen “behöver” det, tex glasögon. Jämförelsen rullstol och glasögon är faktiskt ganska bra tycker jag. De är båda hjälpmedel, något som hjälper en människa att göra sådant hon inte hade kunnat utan hjälpmedlet. Både när det gäller gångförmåga och syn kan det dessutom vara så att man behöver sitt hjälpmedel hela tiden, eller så behövs det bara vid vissa tillfällen eller aktiviteter. Det är inget konstigt att någon tar av sig sina glasögon, ingen tror att den personen plötsligt blivit mirakulöst helad eller att hen egentligen aldrig behöver glasögon, men så känns blickarna ganska ofta när jag reser mig ur min rullstol.
Jag kan gå, men bara korta sträckor, och jag kan stå, men bara i några minuter. Jag är helt enkelt svag, onormalt svag, och jag har ofta ont och då är rullstol ett fantastiskt hjälpmedel. För det mesta behöver jag inte använda den hemma, eller hemma hos andra, men så fort jag ska iväg på utflykt eller ska till en större lokal, som affären, vårdcentralen, kyrkan osv behöver jag den. Annars blir det snabbt för långa sträckor att gå och det är lätt att bli stående för länge i tex en kö. Med min lätta rullstol kan jag gå när jag orkar och jag har en stol med mig och kan när som helst sätta mig ner och vila. Dessutom kan jag fortsätta förflytta mig när benen vilar och det sparar tid. Rullstolen är ett av mina hjälpmedel som ger mig frihet och självständighet. Krångligare och känsligare än så behöver det inte vara.
Därför gör det mig frustrerad att rullstol ses som så dramatiskt och att den påverkar beteendet hos alla runt omkring.
- När jag sitter i rullstolen hälsar nästan alla på mig med en mer dämpad ton i rösten, lite sorgsen, som att det är extra synd om mig. Det gör att jag hela tiden blir påmind om att jag är handikappad, begränsad, onormalt svag… och det gör mig ledsen.
- Många är extra snälla och hjälpsamma och det är ju i och för sig trevligt så länge jag får ha rätten att tacka nej till hjälp, eftersom det också kan kännas bra att vara självständig när man kan. Jag kan till och med känna mig mer fungerande och självständig när jag sitter tryggt och säkert i rullstolen, än när jag hela tiden måste ha koll på var jag snabbt kan sätta mig och måste stå i kö mm, så för mig blir det lite bakvänt.
- Jag har också varit med om att när någon kör mig i rullstolen, så pratar man inte med mig utan bara med den som kör mig. Det är ett ganska konstigt beteende, eftersom svaga eller förlamade ben inte behöver ha något att göra med tanke- och tal-förmågan.
När jag första gången behövde rullstol, fick jag en tung och klumpig sak. Den var dessutom för bred för min kropp och hade tyngdpunkten på fel ställe, vilket gjorde det helt omöjligt för mig att köra den själv. Detta har jag förstått drabbar många. Dvs förutom själva rullstolen behövde jag en person som kunde följa med överallt för att köra mig i den. Det är ett problem i sig, för det gör mig ännu mer beroende och att bli körd i rullstol kan dessutom vara riktigt läskigt. Prova gärna om du har möjlighet. Den rullstol jag nu har väger hälften (!!) så mycket, har rätt storlek för mig, är snygg och smidig och går väldigt lätta att manövrera, men det dröjde länge innan jag förstod att sådana finns och att jag skulle kunna ha en.
Tänk om vi kunde hjälpas åt att förändra bilden av rullstolen. Tänk om vi kunde enas om att den är ett hjälpmedel bland andra. Den begränsade tanken att alla som sitter i en rullstol är förlamade och kommer sitta i den resten av sitt liv (det kan självklart vara så, men det är inte alls säkert) gör nämligen att många som skulle vara hjälpta av att använda rullstol ibland drar sig för att göra det. Jag tycker själv att det är jobbigt att resa mig ur rullstolen och börja gå raskt pga blickarna jag får, men jag lovar att jag ska jobba på det, för jag måste få använda min rullstol på mitt sätt, som det hjälpmedel just jag behöver.
Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit! Kanske kommer du nu reagera mindre starkt på rullstolar och de som sitter i dem framöver. Då är vi en bit på väg 😀.
Värkvardag är en hemsida med tips om allt möjligt som minskar värken och ökar orken när man lever med långvarig smärta. Den fylls på vartefter och du kan få uppdateringar genom att tex prenumerera på nyhetsbrev till din mejladress. Du kan följa Värkvardag på Facebook och instagram . Jag har också gjort några filmer och lagt dem på youtubekanalen Värkvardag
Commentaires