Aktivitet och vila
En nyckel för att må så bra som möjligt trots långvarig smärta, är att hitta en fungerande balans mellan aktivitet och vila. I vårdsammanhang kallas det ofta “pacing”. Genom att återhämta mig ofta kan jag klara av att göra mer, utan att smärtan ökar. Genom aktivitet håller jag igång kroppen, så att jag inte blir ännu mer begränsad och rörelsen kan dessutom vara en sorts vila i sig. Vi är alla olika och vår smärta ser olika ut, därför finns inga generella råd för hur ofta man behöver vila, eller hur länge man kan vara igång med en viss aktivitet. Var och en måste hitta sin bästa rytm och ta reda på vad som är aktivitet och vad som är vila för hen. Den rytm jag kommer fram till måste också utvärderas och förändras, när hälsan och livssituationen ändras.
Det bästa är förstås om man har en bra läkare och fysioterapeut (fd sjukgymnast), som vet vad som är klokt, när det gäller just min typ av smärta och kan ge individuella råd, men här har jag listat några bra grundtips som en hjälp för dig att prova dig fram:
Vila kort och ofta
Smärta är i sig en stor påfrestning på hjärnan och kroppen. Hjärnan kämpar på med att hantera dessa ständiga alarmerande signaler om fara. Kroppen blir spänd, när det gör ont. Efter en tid med smärtor ökar ofta känsligheten för nervsignaler (sensitisering) och vi blir trötta av sådant vi orkade tidigare. Under sådana förhållanden är det mycket begärt av kroppen att vara aktiv en hel dag i sträck. Att ge dig själv vila och återhämtning, kommer att ge dig mycket gott tillbaka.
Jag får bästa effekten när jag vilar innan jag verkligen måste. Då har inte musklerna blivit alltför trötta och jag behöver inte vila lika länge för att komma igen. Om jag vilar tillräckligt ofta, och i en riktigt avslappnad ställning, kan det räcka med 15-20 min. Jag vilar flera gånger varje dag, i dåliga perioder har jag behövt vila varje, eller varannan timme, men annars har det räckt med en paus då och då. Om jag slarvar med vilan, eller av någon anledning blir tvungen att vara igång många timmar i sträck, blir resultatet ofta att jag inte orkar något alls nästa dag och istället blir liggande i timmar då i stället. Det kan det vara värt ibland och om jag vet att jag har en rejäl ansträngning framför mig, planerar jag en riktig vilodag dagen före och dagen efter.
Jag orkar inte med en hel fest. Ibland väljer jag att inte gå, men istället för att isolera mig socialt, har jag valt att oftast följa med, men gå ifrån och vila mitt i. Det är lite jobbigt att gå ifrån, eftersom man kanske måste avbryta i ett samtal, eller att det blir lite uppbrottsstämning när någon går iväg, men om man kan lyssna på sin egen kropp och stå för sina egna behov även inför andra, har man mycket att vinna i längden. Mina vänner och familj har vande sig ganska snabbt och de låter mig få ligga i ett gästrum eller på en soffa där det är lugnt. Här kan du läsa ett helt avsnitt om att vara på fest.
Det är svårare att hitta en bra plats att vila på, när man inte är hemma hos någon. Jag har vilat på många bänkar ute på stan och har ofta haft med en stranddyna i väskan, så jag kan lägga mig var som helst. Om man inte vill det, är parker och kyrkor mitt bästa tips. I parker lägger sig många på gräset, när det är bra väder. Att lägga sig och läsa i en park är helt normalt. Kyrkor är ofta öppna och det är stillsamma lokaler. Kyrkbänkar passar bra att ligga på och ingen kyrkvaktmästare har nekat mig att få ligga en stund i hens kyrka. På en del större lokaler och nöjes-platser finns det vilrum. De är sällan utmärkta, så fråga efter det.
Om du har svårt att somna på kvällarna, är det bra att undvika att vila i din egen säng när du vilar hemma på dagen. Hjärnan ska förknippa helst förknippa sängen med att sova och inget annat, men har du inte sömnsvårigheter är det väldigt praktiskt att lägga sig på sängen förstås.
Vila ordentligt
Det är lätt att vilja vara effektiv och utnyttja vilotiden till att göra en massa för att inte vilan ska ta av min dyrbara tid (skriva köplista, tänka igenom viktiga saker, läsa jobbpapper…) men då finns en risk att man legat på soffan utan att musklerna fått vila pga anspänningen. Så fundera på vad du behöver vila ifrån (ansträngning, stress, ljud, krav…) och skapa en vila som ger dig just det du behöver just nu. Att ligga i en avslappnad ställning hjälper till att göra kroppen lugnare, att blunda och komma undan från ljud minskar intrycken utifrån. Att lyssna på en ljudbok kan skingra jobbiga eller oroliga tankar...
Tips på vad som kan göra vilan så bra som möjligt:
-
Gå undan och vila för dig själv. Meddela ev familj att du ska vila och att de inte bör störa dig i si el så många minuter.
-
Sätt dig skönt, eller ännu hellre, lägg dig på rygg med knäna och ev även benen upphöjda, så ryggen och benen får bra vila.
-
Stäng dörren och använd öronproppar eller hörselkåpor för att hålla borta husets ljud. Jag tar alltid med mig öronproppar (ibland kåporna) till en fest, för att stänga ute ljuden när jag vilar. Hörlurar kan dämpa ljudet lite.
-
Om det är svårt att vila från tankarna, lyssna på ljudbok, en pod, eller musik som du tycker om.
-
Blunda gärna, då minskar intrycken till hjärnan mycket, eller släck lampan
-
Gör avslappnings-/andningsövningar. Det finns många avslappningstekniker, man kan ta hjälp av. Det finns appar och ljudspår på nätet med guidad avslappning och mindfulness. Det finns CD att köpa på apotek. Det är bara att prova sig fram. Annars kan man helt enkelt bara fokusera på att andas lugna, djupa andetag.
Mikrovila mitt i aktiviteten
Det är inte alltid man kan gå undan och lägga sig i en skön ställning och även om man gör det ofta, så kan en aktivitet bli för envis för kroppen. Då kan man microvila, dvs vila någon kroppsdel en kort stund. Om man är aktiv med armarna (diskar, lagar mat, dammsuger, fixar håret…), kan microvila vara att låta armarna falla ner och hänga, medan man andas några djupa tag. Microvila är mycket bättre än ingen vila och den ökar uthålligheten mycket mer än man tror.
Tips på microvila (lägg till att andas lugnt):
-
Släpp ner armarna, sänk axlarna. Lägg händerna i knät eller gunga armarna lite om det varit en statisk aktivitet.
-
Sätt dig ner en minut
-
Stanna någon extra minut på toaletten. Känn efter hur det känns i kroppen. Är du spänd, eller lugn?
-
När du blir stressad och känner anspänningen och högre puls, stanna och andas.
-
Sätt dig skönt och lägg upp benen
-
När du betalat och packat varorna i affären, sätt dig några minuter och vila ben och armar. Det finns ofta en bänk eller stol vid kassorna (annars be om en!)
-
Microvila i bilen, t.ex varje gång innan man kör iväg. Det skulle nog vara riktigt bra om alla skulle ta några djupa andetag innan de körde ut i trafiken.
Vara så aktiv det går
Det är lätt att tappa lusten till aktiviteter, när jag inte kan göra det jag kunde göra förut. Det är lätt att bli liggande på soffan, mycket längre än jag egentligen behöver. Särskilt när jag varit sjukskriven i långa perioder, och nu som sjukpensionär, behöver jag påminna mig själv att det är viktigt att jag är så aktiv jag kan. Annars är risken stor att jag förlorar ännu mer funktioner och styrka.
Att vara “så aktiv jag kan” betyder inte att göra mer än jag mår bra av, inte att kämpa tills jag stupar. Då får jag bara betala med mer smärta och kanske i värsta fall nya skador. Jag menar att jag ska vara så aktiv jag kan vara, utan att gå över de gränser jag hittat i min utforskning av min smärta. All aktivitet ökar cirkulationen och den behöver vi för att skador ska läka, trötta muskler ska återhämta sig och för att magen ska fungera bl.a.
Om jag får tillräcklig återhämtning av 20 min vila, så blir jag inte dubbelt återhämtad på 40 min och musklerna gör hellre ett litet arbetspass för att sen få 20 min vila igen. När jag har mental energi nog att tänka klokt och tänka framåt, ska jag passa på att använda det jag kan i kroppen. Vissa dagar eller perioder är det bara att vippa med fötterna fram och tillbaka i sängen och det kan vara avgörande för läkning och återhämtning. Andra dagar kan jag träna mer och göra sådant jag behöver och sådant som är roligt.
Dela upp aktiviteter i flera korta pass
Vissa aktiviteter och uppgifter tar längre tid än vad min kropp klarar av, men jag har märkt att det ofta funkar bra att dela upp ett projekt i flera, kortare pass.
När jag lagar mat hemma, delar jag upp det i tre pass.
-
Ett pass gör jag på morgonen, när min kropp är så pigg som möjligt. Då kan jag skala potatis el grönsaker och lägga i vatten, koka pasta som ska vara i en gratäng, hacka lök mm.
-
Andra passet börjar jag ca en halvtimme innan jag skulle börjat om jag lagat hela middagen på en gång. Då gör jag allt utom det som måste göras precis innan servering. Jag dukar, gör sallad osv.
-
Sen tar jag en halvtimmes liggande vila innan jag kör det tredje passet och gör det sista som måste göras just före man ska äta.
Innan jag började med den här tre-delningen, var jag helt slut, när maten väl var klar och det var svårt att njuta av maten jag lagat och av gemenskapen runt bordet.
Att dela arbetet i pass, med vila emellan, kan vara det som gör att det går bra att göra en aktivitet, istället för att den är utmattande, eller ger ökad smärta. På samma sätt, som med matlagningen, kan man dela upp trädgårdsarbete, städning, tvätt, men också promenader och andra utflykter. På promenad tar jag gärna med mig rollator eller en bärbar pall, så att jag kan sätta mig några gånger längs vägen. Det har flera fördelar. Jag behöver inte riskera att jag blir för trött eller går även om det gör ont och jag kan promenera längre (få mer träning, frisk luft och ljus) än om jag går utan pauser. När jag ska åka iväg någonstans, börjar jag plocka ihop det jag ska ha med mig i så god tid att jag sen hinner ligga platt på rygg helst i en halvtimme innan jag åker. På det viset har jag sparat på energin till den stora påfrestningen (utflykten med bilresa, folk, ljud, ljus och att vara uppe längre än vad som är bra för mig) och jag minskar den eventuella stressen i att under tidspress komma på allt jag behöver ha med mig.
Fler konkreta tips för olika aktiviteter (läsa, gå på fest, arbeta i trädgården...) finns i avdelningen "Göra"
Byta ställning och mikrorörelse
Förutom vila, så är “byta ställning” också en sorts återhämtning. Att jag växlar mellan stående och sittande, går några steg fram och tillbaka, istället för att stå helt still, eller byter sättet jag sitter på stolen, kan göra att jag orkar längre. Blodcirkulationen ökar och jag byter vilka muskler som jobbar mest, så de andra får vila lite. Vi är inte gjorda för att vara stilla i en ställning väldigt länge, särskilt inte sittande på stol, så varför inte föreslå att alla, t.ex. på ett möte, tar en bensträckare? Jag informerar alltid, före möten börjar, att jag kommer ställa mig upp ibland, annars kan det bli en uppbrottsstämning, när jag plötsligt reser mig. Har jag förvarnat går det mycket bra och kollegor, vänner och släkt vänjer sig.
Måste jag ändå sitta still länge (mitt i raden på en bio eller teater t.ex), kan jag göra mikrorörelser för att inte få kramp och en stadigt ökande smärta. Det är mycket små rörelser, som knappt någon kommer märka, men som min kropp märker och är glad åt, eftersom de släpper på spänningar från en statisk ställning.
-
Nacken mjukas upp av pyttesmå, långsamma “ja-nickar” och “nej-skakningar”.
-
Ryggen mjukas upp av att jag vrider mig lite åt ena och andra hållet, vippar lite i sidled, eller fäller mig ner framåt och rullar upp mig mjukt och långsamt (man kan låtsas att man behöver något i väskan som står vid fötterna, om det känns obekvämt).
-
Axlarna mjukas upp av små små rullande rörelser framåt och bakåt, eller att jag lyfter/spänner axlarna en aning och sen släpper ner dem.
-
Knäna mjukas upp av att jag låter fötterna glida fram och tillbaka på golvet. Vristerna, tårna och fingrarna kan jag på samma sätt röra på så att de inte “fastnar” i ett statiskt läge.
För en del blir smärtan värre och värre i det statiska läget, för andra kommer smärtan, när man ska resa sig och börja röra sig igen. Microrörelser hjälper i båda fallen, som förebyggande och när det redan gör ont
senast uppdaterad 2021-03-28